Ibland blir man bara trött på all idioti

Inkludering. Tanken om att alla ska välkomnas och få vara en del av något. Det kan handla om så simpla saker som lek och spel eller organisationer, länder och samhällen. I slutändan handlar det helt enkelt om att människor, oavsett bakgrund eller åsikter, lever tillsammans. Arbetar tillsammans. Fungerar tillsammans.

Fin tanke, en tanke som även bär upp Pride-rörelsen som en ryggrad och det med all rätta. HBTQ-personer har fått stå utanför samhället. De har exkluderats och nekats rättigheter. Inkludering är en demokratisk grundprincip. Alla är välkomna i ett demokratiskt samhälle, alla är lika värda.

Och med Pride som stolt namn och varumärke har föreningen Uppsala Pride smutskastat allt som har med Pride eller inkludering att göra. Man har frångått denna princip för att istället anordna en antikapitalistisk festival där bara socialistiska HBTQ-personer är tillåtna att delta. Jodå, som privatpersoner får man delta men borgerliga eller liberala organisationer är inte välkomna i denna röda och revolutionära festival. Exkludering går före inkludering och på så vis har man upphört att driva på Pride-idealen. 

Det är mycket märkligt. Pride och dess kamp för HBTQ-rättigheter kan inte låsas fast vid en ideologisk sida. Det krävs en bred rörelse med stöd i alla läger för att förändra samhället och fortsätta driva på för alla människors lika värde och rätt till fri kärlek. Förvisso har Uppsala Pride all rätt som självständig förening att bestämma vilka man ska samarbeta med, de har ju sin självbestämmanderätt. Uppsala Pride väljer hellre att omarbeta Pride till en socialistisk kamporganisation där borgarna inte är välkomna. Logiskt ur deras synsätt, skadligt för Pride-rörelsens trovärdighet och viktiga existens ur omgivningens synsätt. 

Kampen för mänskliga rättigheter fortsätter, nu med två Pride-festivaler i Uppsala. På torsdag arrangerar Folkpartiet och LUF Uppsala en egen Prideparad där alla är välkomna, oavsett bakgrund eller åsikt - precis som Pride borde vara. 

Media: SR, UNT, N24, 

Partierna drabbade samman

Och så drabbade partierna samman. Alliansen mot oppositionen, Reinfeldt mot Löfven. Många väntade på denna sammandrabbning och visst levde debatten upp till mina förväntningar. Men lite annorlunda blev det dock.

För det första måste vi snacka om Fredrik Reinfeldt. Statsministern måste verkligen ta till sig följande; Sluta vara så arrogant. Jag fick vibbar från Göran Persson 2006. Reinfeldt & Co. kommer inte att vinna valet 2014 genom att ständigt opponera på oppositionen och ständigt försöka förhöja sig över motståndarna. Sluta förminska hotet, för Löfven är ett hot. Det såg vi idag.

Vilket naturligt för oss till debattens huvudroll - Stefan Löfven. Det var Löfvens första debatt och den gick helt okej. Lövfen visade verkligen att han var en fackledare, särskilt i debatten om energifrågan där han uppmanade och bjöd in till samtal och kärnkraften. Till skillnad från föregångare som Mona Sahlin och Håkan Juholt har Löfven en fot på jorden och klarade sig bättre mot Reinfeldt. Självklart saknas fortfarande tydliga politiska förslag men än är det två år kvar till valet. Löfven är ett hot som inte ska underskattas.

Vidare så tycker jag att varken Gustav Fridolin eller Annie Lööf gav något större intryck i debatten. Jimmie Åkesson tog inte till ord så mycket och därmed försvann han - ett tag tänkte jag på det typiska skolexemplet, ni vet, när en elev inte får vara med och leka med de andra och bara tittar på.

Björklund var retoriskt sätt bra men gav inte några nya besked. Som vanligt dominerade han i debatten om utbildningspolitik. Göran Hägglund var tydlig om demokratikriterium för vapenexporten och tog till orden så ofta han kunde.

Och sist men inte minst har vi Jonas Sjöstedt. Jag fick ont i magen av hans uppträdande. Hans hatiska blick och mycket aggressiva retorik gick inte hem hos mig. Jag blev verkligen förvånad över hans uppträdande. I andra sammanhang har han gett ett lugnt och mjukt intryck. Kvällens Sjöstedt har övertygat mig till 200% att Vänsterpartiet inte är regeringsdugligt. Ett tag såg det så ut men Sjöstedt visade en helt annan personlighet ikväll.

Jag skrev tidigare idag på Frihetligt om Alliansen. Läs gärna inlägget.

Bawar Ismail

FP och liberalerna, är det dags att göra slut?

Idag har det varit en mycket, ja, rent av en strålande dag i Malmö. Solen sken, folk var glada och jag njöt av att förbereda mig inför morgondagens seminarium genom att sitta i ett mörkt rum på Malmö Stadsbibliotek. Hela dagen var dock Riksdagens omröstning om datalagringsdirektivet i tankarna, den gömde sig där någonstans mellan hjärnhalvorna och påminde gång på gång att Folkpartiet skulle rösta för lagförslaget. Gosh vad man blev distraherad. Herrrregud som Ranelid skulle ha sagt, vad har hänt med mitt parti egentligen?

Igår skrev jag en liten överlevnadsguide inför dessa känslor som nu reser sig över en - hur man ska försöka tänka på annat alternativt kanalisera sina känslor och åsikter för att påverka partiet inför framtiden var huvudbudskapet. Det gör uppriktigt sagt ont att se hur Folkpartiets riksdagsgrupp är totalt enat inför voteringen - ledamöterna kommer alla att rösta ja. Samtidigt ser man hur centerpartisterna varit kluvna och hur partiets medlemmar påverkat deras diskussioner på riksdagsgruppmöten. Jag kan ha fel kära läsare, men det känns som att all energi och försök att påverka Folkpartiet inte fått en enda liten effekt på partiets riksdagsledamöter.

Det är en mycket tråkig känsla, särskilt när denna viktiga principfråga ändå skulle köras över av Moderaterna och Socialdemokraterna som båda är för förslaget - det ger utrymme för enskilda folkpartister att våga rösta nej, men så är inte fallet. Det kanske är att driva saken till sin spets, men frågan är om inte Folkpartiet borde diskutera sitt tilläggsnamn "liberalerna"? När en riksdagsgrupp så enat och bestämt kan lägga den personliga integriteten åt sidan, då är någonting ideologiskt felinstallerad. Är det dags att göra slut med liberalerna?

Det existerar en stor generationsklyfta där politiker inte verkar ta sig an ungdomarnas åsikter och viljor. När samtliga ungdomsförbund tydligt är emot lagförslag som DLD är det inget som påverkar de folkvalda politikerna. Man ser bortom sådana invändningar och istället tar realpolitiken och fokuseringen på makt större delen av dagordningen - de är förmodligen den främsta faktorn till att ungdomar idag inte vill engagera sig i partipolitiken. Det finns inget utrymme för ideologiska frågor, sådana principiella frågor kan lätt förhandlas och kompromissas bort till förmån för regeringsmakten bland annat. Vad är det för mening att engagera sig i politiken då, liksom? Om man inte kan värna den personliga integriteten med hänvisningar till att regeringen måste utstråla enighet och trovärdighet eller att det här direktivet är från EU-nivå och kan inte röstas bort, ja då förlorar man all anledning till att driva ideologiska frågor. Det är verkligen synd.

Idag så kommer säkerligen många unga liberaler tänka i banor som "Ska jag fortsätta mitt engagemang i partipolitiken?" eller "Ska jag byta parti?". Själv kommer jag fortsätta inom Folkpartiet och tillsammans med alla de andra tuffa liberalerna i LUF kämpa för ett mer liberalt Folkpartiet. Annat vore att låta motståndarna vinna på walk over och jag vägrar att förlora den här frihetskampen. Jag ger inte upp så lätt och det bör inte du heller göra, frihetsvän!

Bawar Ismail

Glad Newroz!

Då är stunden kommen. Nyåret som firas av kurder, perser, afghaner, balucher och många fler. För kurder är den här tiden speciell, det är ett tillfälle då man kan kombinera att yttra sig och utleva sin kultur samtidigt som man festar och firar med nära och kära. Firandet i sig blir en protestaktion, särskilt i fallet Turkiet vars situation jag skrev om igår. Newroz är alltså mer än bara firande, det är en dag då man kan lyfta upp kurdernas situation.

Hur som helst - Glad Newroz/Nouroz till er, kära läsare!

Själv ska jag fira Newroz med lite falafel. Får invänta festligheterna till lite senare.

För er som vill läsa mer om Newroz och särskilt om historien om Kawa så kan ni kika in här.

Så överlever du liberalernas svek

Datalagringsdirektivet röstas troligen igenom av Riksdagen imorgon. Direktivet är ytterligare en statlig inskränkning av den personliga integriteten. Det som är värst och som gör som mest ont är att de liberala krafterna i Riksdagen helt har gett sig vika, det finns inget liberalt motstånd mot direktivet. Det som verkligen är värt att notera är att samtliga politiska ungdomsförbund är emot datalagringsdirektivet, trots det vill Riksdagen köra över en hel generation.

För oss unga liberaler som inte orkar med att se våra moderpartier köra över oss i ytterligare en till integritetsfråga och som säkerligen kommer gå över i en mycket bitter "jag är trött på det här partiet"-mode så kommer här en liten survival guide - så överlever du liberalernas svek.

Surfa runt på 9GAG (alt. failblog.org)
9GAG kan få en att glömma alla sina bekymmer vilket passar utmärkt när man känner sig bitter och sviken av sitt moderparti. Titta på roliga bilder och skölj bort din ilska - the 9GAG way. Naaaw, vilka gulliga bilder på katter de har.

Sura tillsammans med dina kamrater
Om inte 9GAG hjälper så känns det ändå skönt att man kan sura tillsammans med sina likasinnade. Gör det! Klaga över hur ditt parti aldrig lyssnar på en och att man borde sluta med partipolitiken alternativt byta parti! Till slut lär ni säkert klappa varandra på axlarna och uppmana varandra att fortsätta engagera er i partiet för att få till en riktig förändring.

Läs ett liberalt verk
I de mest illiberala stunderna är det alltid skönt att luta sig tillbaka och läsa politiska verk av riktiga liberaler. Ta fram en kopia av Om friheten av John Stuart Mill eller varför inte läsa ett verk om hur globaliseringen och kapitalismen förändrat världen i form av Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg? Det är bara att välja och vraka!

Omvandla din känslor till kickass-artiklar
När man har starka känslor är det ett perfekt tillfälle att skriva bra debattartiklar. Basha ditt moderparti om hur illiberalt de agerat och hur de stött bort en hel ungdomsgeneration. Skriv så att pennan glöder, eller ännu bättre, tills fingrarna brinner!

Håll ett Star Wars-maraton
Det här är det ultimata botemedlet. Bjud dina närmsta vänner eller håll ett maraton för dig själv. Ladda upp med snacks och dryck och genomlev det episka rymdäventyret. Kom ihåg, om rebellalliansen kunde besegra  de imperiska övervakningsfascisterna...ehm...fascisterna, så kan även vi frihetskämpar besegra de övervakningslagar som införts. Ingenting är omöjligt, serru.

May the force be with you!

E-postbomba riksdagsledamöterna!

LUF kör en sista minuten-kampanj för att påverka våra folkpartister i Riksdagen. Nedan följer det brev jag skrev, kopiera och skicka iväg om du så vill:

Jag mejlar er angående en ytterst viktig och liberal principfråga -
rätten till personlig integritet. Nu på onsdag kommer ni förmodligen
att rösta ja till datalagringsdirektivet, ett EU-direktiv som Sverige
måste införa för att undgå böter. Det gör verkligen ont att se hur
Folkpartiet liberalerna inte gjort någon stor sak av direktivet och
hur man helt accepterat det faktum att lagförslaget ska röstas igenom.
Ingen liberal kritik har hörts från den liberala riksdagsgruppen och
inte har någon heller sagt att man ska rösta emot förslaget.

Brott ska bekämpas, och gärna gemensamt med övriga EU-länder men det
kan inte legitimisera statligt ingripande i den personliga
integriteten. Varje liberal borde inse att det finns en gräns för hur
långt staten kan gå för att samla information om medborgaren. Det är
ju liberalismens kärnprincip att försvara individen och dess
rättigheter, bland annat gentemot staten, men här har denna viktiga
princip lagts åt sidan. Det är synd. Om Folkpartiet liberalerna
verkligen ska leva upp till sitt namn och till sin historia av kamp
för frihet och mänskliga rättigheter, borde det vara en självklarhet
att man röstar nej till lagförslaget. Eftersom Folkpartiet liberalerna
helt har åsidosatt frågan har det lett till att partier som
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna komiskt nog
blivit de som åtminstone tagit en särskild ställning för integriteten
(när de krävde bordläggning av lagförslaget).

Jag skriver till er, kära riksdagsledamöter, för att jag vill att ni
ska ta ställning mot lagförslaget på onsdag. Folkpartiet liberalerna
har alltid varit en kraft för frihet, på onsdag är det upp till bevis
om partiet lever upp till sin ideologi och sina historiska rötter.
Rösta nej till datalagringsdirektivet.


Med vänliga hälsningar,

Här finner ni e-postadresserna till riksdagsledamöterna (för.efternamn(at)riksdagen.se). Kör på! EU ska inte alltid få som dem vill, ibland krävs civil olydnad för att stå upp för de principer och rättigheter som är okränkbara!